Jag är så tacksam..
Jag är verkligen så tacksam för allt jag har!!
Och den stora grunden till allt är min älskade sambo!!
Utan honom hade jag kanske inte alls stått där jag står idag...
Och tack vare att han alltid litar på mig o låter mig göra det jag vill så har jag möjligheten till o leva mitt liv, tillsammans med mitt absolut största intresse! Mina goa djur!! <3
Det är tack vare Pontus som vi lyckats få ett så fint hem. För utan honom - inget huslån.
(Utan mig - ingen ren tvätt ;D haha).
Jag hade inte kunnat ta ett huslån själv eftersom jag bara e timanställd, utan det är tack vare hans fasta inkomst.
Och tack vare att han är så himla duktig & klarat renovera hela huset så fort och gjort de så bra.
Såklart med lite hjälp då & då av fina vänner, men i övrigt har han gjort ALLT själv.
- Bytade alla fönster & 2 altandörrar på bara några dagar, samlade kompisar & målade om huset på 2 ggr, byggde staket, fixat uppfart & grus, byggde uteplats helt själv på en v, renoverat garaget, byggt nytt kök med hjälp av min pappa, lagt golv i hela huset, bytat värmesystem o ja massa mer.
Och jag har bidragit med hjälp lite här o var, men mest med massa målande inomhus.. Haha. Eller Nästan All målning på insidan av huset har iaf jag stått för. ^^
På en månad från det vi fick nycklen till det vi flytta in så var hela insidan av huset färdigrenoverat. Sen har vi målat om lite här o var efter de, men det tog iaf endast en månad!
Vi har gått igenom flera jobbiga och utmanande år & haft väldigt jobbiga stunder, men jag tror faktiskt vi lyckats ta oss igenom den prövningen.
Vi har mött det svåraste man kan i ett förhållande.... Att få barn & att flytta till hus & sen renovera hela de.
Och det tog vääldigt hårt ett tag, men det gick!! O förhoppningsvis har allt bra kommit för att stanna!
Nu har vi bara fina tider framför oss... Vi accepterar mer, kompromissar bättre, tar hänsys till varandra & hjälps åt!
Man måste bara stå ut, kämpa, tänka & jobba med sig själv så man blir mer respektfull gentemot andra människor, så löser det sig tillslut.
Och tyvärr är det där många tappar det & ger upp för lätt...
För det hade vatt vääldigt mkt lättare många ggr i vårt förhållande att barage upp. Skita i allt.... Och det har vatt nära, men just där var de nått som stoppade.
Såklart vår kära lilla dotter, men vi klarar inte oss utan varann...
Hur gärna vi än båda ville ge upp så gick de inte! Vi är för fästa i varann..
Och hur jäkla bra e de inte att vi ändra oss varje gång?
För nu har vi tagit oss igenom så gott som hela vägen, o nu kan de bara bli föralltid!!
Älskar dig Pontus!!
Och min lilla Millan!!
Och vovvarna...
O Denver...
O kisarna...
O ninorna....
O min familj...
O mina vänner...
O jaa alla kommande djur! ;D hahahaha....
Kommentarer
Coachtanten säger:
Så fint skrivet och så bra tänk! Att vara lite tacksam för det man har och att värdesätta varandra som ett team är en enorm styrka. Ni, tillsammans, är vinnare!
/Ylva
Svar:
Jannike
Trackback